Advayavajra
|
Kort biografi över Ven. Advayavajra -
en sammanfattning:
Ven. Advayavajra föddes den 13/9-1919 i Berlin som Karl-Heinz Gottmann. Han var Lama Anagarika Govindas efterträdare och tillsammans med honom en av de nutida uttolkarna i Tyskland av Buddhas Lära. Under sitt yrkesverksamma liv arbetade han med liv och lust som läkare enligt traditionell medicin och naturmedicin.
Redan som ung man var Advayavajra intresserad av religiösa frågor. Han hade planer på att studera teologi. Men efter en spontan meditationsupplevelse började han att fördjupa sig i världsreligionerna, i synnerhet orientalisk mystik. Han studerade sufismen och utövade yoga.
Något senare anslöt han sig till den på den tiden mycket aktiva buddhistiska församligen i hemstaden Berlin och tog tillflykt 1937 hos bhikkhu Tao Chün (Martin Steinke).
Efter studenten började Advayavajra studera medicin men sedan kom andra världskriget emellan. Han fick tjänstgöra som sjukvårdare vid den franska och ryska fronten och togs till fånga vid krigsslutet. Först 1949 kom han tillbaka från krigsfångenskapen i Sovjetunionen och påbörjade igen sina studier i medicin. 1954 blev han färdig läkare och vidareutbildade sig i naturmedicin och fysikalisk terapi, för han hade redan tidigt insett sambandet mellan hälsa och sjukdom i samspelet mellan kropp, sinne och psykiska komponenter. Han menade också att man i behandlingsprocessen måste ta hänsyn till individualpsykologi, familj, socialt nätverk och religiösa aspekter.
Vid sidan om yrket fördjupade Advayavajra sig alltmer i buddhistiska studier och meditation. 1952 var han med när den västerländska grenen av Orden Arya Maitreya Mandala grundades i Buddhistisches Haus i Berlin (ett av de 3 äldsta buddhistiska templen i Europa). Arya Maitreya Mandala ville vara en gemenskap för sinnet och hjärtat med inriktning på Maitreya, den kommande buddhan. 1953 blev Advayavajra medlem i denna sangha.
1959 flyttade han till Indien och arbetade där som läkare. Här lärde han känna och behandlade Ven. Dudjom Rinpoche, som var överhuvud av Nyingma-skolan av tibetansk buddhism. Jag kommer alltid att minnas Advayavajras livliga berättelse över mötet med Ven. Dudjom Rinpoche och den invigning han fick av honom.
1961 träffade Advayavajra Lama Anagarika Govinda i dennes retreat utanför Almora i Kumaon-bergen i Indien. Här på Kasar Devi Ashram levde Lama Govinda med sin indiska hustru och skrev många av sina böcker och tog emot gäster från hela världen. Efter detta första möte brukade Advayavajra besöka Lama Govinda regelbundet, alltid för minst en månad vartannat år, för Advayavajra hade under tiden återvänt till Tyskland och arbetade som läkare där.
Den intensiva kontakten med Lama Govinda ledde till att Advayavajra 1982 blev utnämnd till hans efterträdare som mandalacharya efter att Lama Govinda gjort honom förtrogen med sina idéer om hur buddhismen skulle kunna utvecklas i väst och enligt vilka riktlinjer sanghan Arya Maitreya Mandala kunde utvecklas. Advayavajra grundade sanghans tidskrift "Der Kreis" som var en tidskrift för undervisning och information för sanghans vänner och medlemmar liksom för andra intresserade.
Advayavajra arbetade hela tiden med att undervisa och vidareutbilda sanghans medlemmar. Det är hans förtjänst att Lama Govindas böcker och hans konstnärliga produktion fortfarande finns tillgängliga. Han såg till att Lama Govindas övningstradition fördes vidare i oförändrad form tills Advayavajra blev 81 år. Han var aldrig någon missionär utan kunde övertyga människor genom sin öppenhet, värme, återhållsamhet och hjärtliga bemötande. Humor, exakthet och en encyclopedisk kunskap om Buddhas lära och dess utveckling kännetecknade hans seminarer och retreater. Advayavajra ansåg att det är viktigt att vi i vår buddhistiska praxis tar hänsyn till villkor och förutsättningar i vår tid och integrerar det som känns meningsfullt. På så sätt lyckades han att överbrygga det traditionella och det moderna och kunde på denna grundval vidareutveckla träningen för sanghans medlemmar.
I augusti 1999 lämnade Advayavajra sin uppgift vidare till sin efterträdare men ledde en sista veckoretreat år 2000 innan han fick dra sig tillbaka på grund av sviktande hälsa. På senare år hade han inte längre kontakt med efterträdaren.
Den 15 juli 2007 dog Advayavajra efter längre tids sjukdom. Hans öppna och glada sätt gjorde ett blivande intryck på alla som fick möta honom. Genom sin mänsklighet, sin utstrålning och sitt icke-dogmatiska sätt att utöva buddhismen blev han ett exempel för den i sanning praktiserade och i vardagslivet förverkligade buddhismen. Han var också en förebild genom sin återhållsamhet och ödmjukhet som aldrig fick honom att framhäva sig själv med alla sina personliga kontakter till kända företrädare för buddhismen, ex. den 14. Dalai Lama.
Vi som har varit Ven. Advayavajras direkta lärjungar kommer alltid att sakna honom, men det skulle han nog inte ha gillat. Istället skulle han ha uppmanat oss att fortsätta på den vägen han har visat och sagt till oss samma ord som Buddha sade till sina lärjungar på sin dödsbädd, nämligen "sträva utan uppehåll".
Dharmavajra
Källor:
Min personliga kontakt med Ven. Advayavajra från åren 1983-2007
Heito Saladin: Persönliche Gespräche mit meinem Mentor und väterlichem Freund während der Zeit zwischen 1979 und vor allem 1999-2007 und seiner Frau Arvinda.
Universität Konstanz: Buddhistischer Modernismus, Forschungsberichte
Böcker:
Das Buch der Gespräche. Im Dialog mit einem grossen Meister des Buddhismus (München 1998).
Boken är en sammanfattning av Advayavajras samtal med Lama Govinda kring skilda ämnen.
Zur Symbolik des Bodhisattvaweges / Einige Gedanken zum Mythos und zur Ikonographie des Avalokitesvara.
|
|
Tao Wei Kwong Wu
Kort levnadsteckning med några snabba penselstreck:
Att försöka sammanfatta några punkter i Ven Tao Weis liv måste med nödvändighet vara en ofullständig översikt. Men det är ändå viktigt eftersom Tao Wei var med bland initiativtagarna till mycket av buddhismens utveckling i Sverige. Därför tangerar en kort skildring av hans liv givetvis också buddhismens historia i Sverige.
Ven. Tao Wei Kwong Wu (Marcel Sirander) föddes 1912 i Marseille i Frankrike och växte upp i Nice. Vad han själv har berättat så lånade han som ung man en bok om buddhism av sin mor och läste det under en tågresa. Boken berörde honom så starkt att det ledde till hans resa till Kina vid 17-års åldern där han ordinerades i klostret Tse Hsia Shan utanför Nanking som buddhistisk munk i Tien Tai-traditionen när han var 21 år. Han stannade i sex år till 1936. När inbördeskriget började kunde Tao Wei först inte åka hem eftersom han hade fått tbc. Han var inlagd på en klinik där han till slut var den ende överlevande. När japanska armén anföll Kina fick alla utlänningar lämna, även om de var buddhistiska munkar. Tao Wei återvände till Frankrike och hemstaden.
Under de omständigheter som då rådde i Frankrike var det inte möjligt för honom att hålla de 248 löftena för en fullt ordinerad bhikshu i Mahâyâna-traditionen, utan han lade av munkroben och blev "lekman" igen. Efter en tid blev han bekant med en tysk kvinna av judisk härkomst som hade flytt med sina föräldrar till södra Frankrike. Men nazisterna kom dit också. Genom giftermål med henne räddade Tao Wei sin hustru från att häktas av SS. Hon blev på det sättet den enda överlevande av sin familj. Alla andra mördades i Auschwitz.
Anledningen till flyttningen till Sverige var att både Tao Wei och hans hustru inte hade något yrke, men i Sverige fanns arbete på en fabrik i Alingsås, dit familjen flyttade. Efter en kort tid i Sverige vistades familjen kort tid i Marocko men återvände igen till Alingsås. Makarna hade under tiden fått två döttrar.
Förutom yrkesarbete som fotograf arbetade Tao Wei i Sverige för buddhismens spridning under namnet Acharya Shunyata och hade täta kontakter med den första buddhistiska nunnan i Sverige, Ven. Amita Nisatta (Ingrid Wagner) en kvinna från Söder i Stockholm. Hon hade blivit nunna (shramanerî) under en längre resa i Asien i slutet av 50-talet och blivit ordinerad i Kathmandu vid Svayambunath-stupan. Tao Wei försökte också att tala sig varm för att de buddhistiska grupperna i Sverige skulle samlas åtminstone en gång om året för att fira Wesakh-festen gemensamt. Likaså var han med om att grunda Svenska Buddhistiska samfundet på 70-talet. Samfundet upplöstes i mitten av 80-talet.
1961 flyttade Tao Wei med hustruns samtycke till eget boende först i Göteborg och sedan i Alingsås. Han åkte till Hongkong, hittade där sin gamla Tien-tai-orden och reordinerades till munk. I samma tempel mottog Ven. Amita Nisatta sin ordination till bhikshuni (fullt ordinerad nunna) i början av 80-talet. Tao Wei fick med sig tillåtelsen att i Sverige grunda The Lotus Buddhist Order, en avdelning av The Lotus Buddhist Association i Hongkong. Flera praktiserande lekmän (upasaka/upasikâ) ordinerades av honom i Sverige i Tien-tai-traditionen, bland andra Tao Ming (Robert Malmqvist), Tao Ch'uan (Johnny Petersen, numera Ming Bao), båda grundare av Föreningen Malmö Buddhistcentrum, och Tao Hsün (Detlef Schultze), numera Rev. Dharmavajra.
Tao Wei hade också täta kontakter med England, där The Buddhist Society och dess sommar-skola låg honom varmt om hjärtat. Han var god vän med Ven. Myokyo-ni (Dr.Irmgard Schloegl), en Zen-mästarinna, och till henne och Buddhist society's sommar-skola 1982 skickades Tao Hsün efter att ha tagit tillflykt hos Tao Wei. I London hade Ven Tao Wei också goda kontakter med The Buddha Padipa Temple, ett buddhistiskt kloster i Thai-traditionen vars dåvarande abbot Ven. Sadatissa Tao Wei gärna besökte.
Och det var just en sådan resa till London han skulle göra igen hösten 82, när Tao Wei blev allvarligt sjuk och det upptäcktes att han hade långt framskriden cancer. Det fanns inget att göra. Han avled 4 mars 83 på lasarettet i Alingsås, sörjd av anhöriga och många elever till honom. Ven. Amita Nisatta ledde begravningsceremonin i Alingsås. Hon, Tao Wei och Lama Ngawang, en tibetansk lama, verkade på 60- och 70-talen med att dra igång buddhistisk praxis i Sverige på allvar. De "lotusfrön" som planterades av dessa tre buddhistiska lärare har blivit blommande Dharmaträd med tiden, omkring 14 buddhistiska grupper finns nu i Sverige. Vi får se om träden kommer att växa ytterligare och bära frukt.
- Dharmavajra
|
|
Ven. Myokyo-ni
|
|
| |
|
